Hur
fixar jag så det funkar?
Jag har en ettårig labradortik som heter Liza, och jag har två
frågor till er:
1) Hur får jag en bättre inkallning? Jag försöker
att vara "rolig" när jag kallar, leka, ge godis, öva
och så vidare. Oftast kommer hon bra, men hon är så otroligt
social, och ska hälsa på alla (hundar och människor),
att hon då inte hör mig. Hur ska jag göra för att
komma tillrätta med problemet? I övrigt är hon väldigt
lättlärd och fin, goare hund kan omöjligt finnas.
2) Jag har så smått börjat försöka träna
apportering med henne, för hon är så otroligt glad i att
bära, att både jag och uppfödaren tror att hon har anlag
för något stort. Jag har sett Stens filmer, och försöker
arbeta enligt dem och en annan bok jag läst. Kan ni ge några
bra tips?, för hon är inte alls så intresserad av dummyn,
och släpper den direkt om jag berömmer. Hon tror nog att hon
ska få godis, men det har hon bara fått när hon släppt
dummyn på "loss".
Hur ska jag fortsätta arbeta så att det fungerar?
Tacksam för svar!!!
Sara
Hej Sara,
Trevligt att du trivs med din labbe. De små problem du redogör
för har med största sannolikhet att göra med ledarskap,
dominans och för lättvindig dressyr. Jag ska förklara.
En labbe ska vara en positiv hund med bra kontakt som älskar att
hämta och bära. Detta är medfödda anlag. Slarvar
man med dressyren får man därför ändå en
trevlig hund som inte springer bort när man stryker kopplet och
som gärna hämta apporter och annat roligt. Men, och detta
är viktigt, hunden gör detta bara när den själv
vill. är någonting annat roligare, som till exempel att hälsa
på andra hundar och människor eller äta godis, ja då
funkar det inte längre.
Många väljer en lättdresserad ras som labradoren i tron
att den inte behöver dresseras alls. Detta är totalt fel.
Visst lyckas vissa få sin hund blint lydig utan att det tycks
som om de dresserar den, som till exempel Lasse Johnsson i del 3 och
4 av de filmer som du nämner. Men det beror på att Lasse
och en del andra är så skickliga att det inte syns att de
hela tiden ställer krav på hunden som den känner att
den måste försöka klara av. Andra, som har svårare
att växa in i flockledarrollen, måste ta i betydligt mera
för att nå samma resultat. Det är mycket möjligt
att du tillhör den senare kategorin.
Det där med godis, lock och pock är bra under inlärningsskedet,
när man försöker få hunden att förstå
vad den ska göra. När den fasen är över ska man
i stället börja kräva av hunden att den ska lyda kommandot.
Det verkar som om du aldrig kommit så långt, och att Liza
därför bara gör som du vill när det godis och beröm
du erbjuder är trevligare än allt annat i omgivningen. Det
håller aldrig i längden.
Alltså, ställ krav! Kalla på Liza, beröm vänligt
men inte överdrivet om hon kommer. Gör hon inte det direkt
kan du springa mot henne, utan att upprepa inkallningen, och till exempel
sätta henne. Gå sedan en bit bort och kalla igen och beröm
lite lagom. Lägger hon sig undergivet när du springer mot
henne kan du vara säker på att det kommer att funka, bara
du är noga med att få henne att förstå precis
vad du vill. Försöker hon smita undan, är det värre.
Då måste du träna dominans och ledarskap på allvar
och öva inkallning med stenhård disciplin på platser
där du har full kontroll.
Vad sedan gäller apporteringen måste du genast sluta med
godis och för en tid också med själva apporteringen.
I stället ska du lära henne att sittande framför dig
ta dummyn på kommando och hålla den tills du säger
loss. När det funkar och hon kan gå fot med dummyn i mun
så länge det behagar dig är det åter dags att
kasta en apport, men nu ska hon lämna av snyggt. Ta dock inte i
hårt vid avlämningen om den trots allt inte fungerar. öva
mer håll fast i stället. Gör du avlämningen
negativ är det stor risk att hon inte kommer frimodigt till dig
med apporterna i fortsättningen, och sådant ser aldrig trevligt
ut.
Lycka till,
Sten Christoffersson
<< tillbaka
Hur undviker jag groparna.
Jag har tränat min allra första hund, en flatcoated retriever,
och lyckades komma så långt som etta med hp i öppenklass
på jaktprov med honom. Har gjort många tabbar som tagit
tid att reparera, av vilka jag också jag lärt mig mycket.
Nu har jag inför våren en färsk ettåring, som
i mina ögon är mycket lovande. Vad bör jag tänka
på nu då, för att inte falla i de vanligaste "groparna"
av misstag?
Jag
vill först gratulera dig till ett så bra arbete med din första
hund. Nu när du ska arbeta med en ny hund ska du använda all
den kunskap du skaffat dig men du har en del nya problem som man inte
har då man enbart har en hund.
För det första, din nya unghund måste bli en självständig
individ som inte är beroende av den gamla. Ta aldrig med båda
hundarna då du tränar. Minst en gång per dag ska du
ta ut unghunden så att den har dig helt för sig själv
och lär sig ditt "språk", fatta egna beslut och
göra egna värderingar.
För det andra, försök inte vara "perfekt".
De flesta andrahundsägare blir lätt för nitiska och överambitiösa
vilket är svårt för hunden att klara av. För det
tredje, låt unghunden vara unghund och mogna i sin takt. Man har
lätt för bråttom. Hunden måste få lära
sig gå innan den kan springa om du förstår vad jag
menar. återkom gärna med specifika frågeställningar
så att vi kan hjälpa dig på vägen.
Jag önskar dig lycka till!
Inger Eckhardt
<< tillbaka
Gräver
ner apporten.
Jag har en retrieverhane på ett år som fungerar hyfsat lydnadsmässigt.
Han kommer för det mesta på inkallning men när han får
något att apportera så finns inte viljan att komma in med
apporten utan han sticker ganska omgående efter upptaget och försöker
gräva ner "bytet". Varför gör han så?
Går det att träna bort? I så fall hur? Ska jag kanske
ägna mig åt något annat med honom då det börjat
så osmidigt?
Hej!
De allra flesta hundar kan lära sig att apportera vissa
kan man lära med den så kallade spontanmetoden medan andra
lärs bäst med mer uppstyrd lydnadsapportering. Du har nu fått
problem med en viktig del i apporteringen, och vi ska nu försöka
reda ut vad problemet kan vara och hur du kan lösa det.
Din hund är i en ålder då könsmognaden uppträder,
och det är då inte ovanligt att hundar glömmer
vad de lärt sig tidigare eller börjar ta sig friheter som
de ej gjort innan. Jag tror du skulle vinna mycket på att styra
upp hunden i olika vardagliga situationer, till exempel att sitta innan
den får matskålen eller att inte gå ut genom dörren
innan tillåtelse givits. Att på liknande sätt skärpa
upp lydnaden genom att träna exempelvis sitt, ligg och inkallning
är också ett sätt att rikta uppmärksamheten mot
dig som förare. Hunden måste också förstå
att det är ROLIGT att lyda dig du måste öva upp
samarbetsviljan. Detta görs exempelvis genom att du ofta tar initiativ
till att gå på promenader, träna eller leka. Du bestämmer
också när det är slut på olika aktiviteter. Träningen
ska vara positiv med styrning från dig!
När det gäller själva apporteringen, så brukar
man dela upp apporteringen i fyra delar, nämligen att springa ut
efter apporten, att greppa, att springa in till föraren och att
avleverera apporten i förarens hand. Din hund har problem med själva
inlevereringen. Vid en bra inleverering ska hunden snabbt och utan omvägar
komma in till dig, hålla apporten i ett fint grepp, därefter
bjuda upp apporten mot dig som förare.
Att hunden tar apporten och gräver ner den kan bero på olika
saker, men ofta får man som förare rannsaka sig själv
då träningen inte fungerar som den ska. Din hund har vad
man brukar kalla en hög bytesmedvetenhet; han vill behålla
apporten själv. Vissa hundar är mycket självständiga
och kan därför tycka att det är trevligare att dra iväg
med bytet än att komma in med det till sin förare. Du kan
också fråga dig själv om han verkligen vet vad apportering
innebär? Har du tränat genom att kasta en apport till hunden,
och sen har den bara kommit in med apporten, eller har du tränat
in apporteringen stegvis och metodiskt? Gräver han ner eller sticker
iväg med apporten i alla situationer (inne/ute, alla slags apporter)?
Han kanske inte har så bra samarbetsvilja just nu har han
fått lära sig att det är roligt att lyda dig? Eller
har du kanske bråkat på hunden vid apporteringen
eller annan träning vid tidigare tillfällen?
För att undvika att hunden rymmer med bytet, tycker jag att du
ska träna dels inomhus, gärna i en smal korridor utan möjligheter
att sticka iväg, eller i vanligt koppel utomhus. Jag ska ge tre
olika förslag på hur du kan gå till väga.
1. Ha hunden sittande vid din sida. Kasta apporten om du är i den
trånga korridoren inomhus. Då hunden är i färd
med att greppa apporten, kalla in den. Sätt dig gärna ner.
Då hunden kommer till dig med apporten, är det viktigt att
du tar emot hunden, ej apporten. Klappa och beröm hunden ordentligt,
dina händer ska riktigt klia och gosa med hunden längs hela
sidorna (inget litet fjutt-beröm alltså), låt den hålla
sin apport och bry dig inte om apporten till en början. Vill hunden
ej komma till dig, kan du prova att backa några steg, luta dig
bakåt då hunden kommer fram till dig, och låt hunden
bjuda upp mot dig.
Ett vanligt fel som man göra är att man slänger sig fram
mot apporten och får då en hund som inte vill komma fram
utan springer rundor runt dig. Hunden kan också börja vända
bort huvudet ifrån dig, ibland med ett hårdnande grepp om
apporten. När du så småningom tar apporten från
hunden (vilket ska göras innan hunden själv släpper den),
gör det genom att säga loss på ett mjukt
och trevligt sätt.
Vill hunden inte släppa kan man faktiskt byta apporten mot en godisbit.
Pass på bara så att hunden inte börjar släppa
apporten innan du tagit den i handen! Hunden ska aldrig belönas
om den släppt apporten först. Om hunden ändå släppt
apporten, bråka inte om det, utan gör om övningen, och
var med bättre själv nästa gång. Du kan eventuellt
få mindre problem med att hunden inte vill släppa om du har
hunden sittande vid din sida (sitta fot), och ta apporten bakifrån.
Om en bytesmedveten hund istället sitter framför dig, och
du ska ta apporten ifrån den, kan det hända att hunden mer
uppfattar det som om du går i kamp om bytet med den.
2. Om du istället har hunden i koppel på din vänstra
sida, håll kopplet i vänster hand, och apporten i höger
hand. Gå i cirkel i högervarv. Egga hunden att ta apporten
genom att leka med den framför och ifrån hunden. Man får
aldrig trycka in apporten i hundens mun, utan den ska själv sträcka
sig efter apporten. Du bygger här på hundens jaktlust, fast
under kontrollerade former. När hunden vill greppa låt den
hålla apporten, fortsätt gå i högervarv (du går
då ifrån hunden, vilket gör att den oftast inte släpper
apporten). Backa sedan ifrån hunden, och låt den bjuda upp
apporten mot dig, sätt dig eventuellt ner, och ta emot hunden på
samma sätt som under punkt 1. Vill hunden ej komma till dig, så
kan du göra ett lätt ryck i kopplet, så att hunden förstår
att det den gör inte är vad du vill. Backa direkt, ta emot
hunden.
3. Du kan också göra en ren lydnadsapportering. Träna
vanlig inkallning så att det sitter ordentligt. Träna därefter
apportering genom att lära hunden hålla apporten på
kommandot apport i koppel. Lär den hålla apporten
både under gång och stillasittande. Sen kan du lära
hunden att apportera då du första lagt apporten på
marken, fortfarande kopplad hund. Sen kan du sätta hunden, gå
ifrån den ett par meter, lägga ner apporten, sen vända
dig om och kommendera apport, sen kalla in hunden. Träna avlämningar
för sig, gärna med hunden sittande på vänstra sida.
Detta sätta att träna är väldigt metodiskt, och
ger dig en väl genomarbetad apportering. Denna metod bygger på
att varje detalj i apporteringen är genomtänkt, både
hunden och du vet exakt vad som ska ske.
Du tränar här inleverering genom att under en tid lära
in rätt beteende, och ger hunden inte chansen att göra fel.
Ju fler gånger hunden lyckas göra som du vill, desto större
blir chanserna att apporteringen ska bli bra i fortsättningen.
Så småningom kan du träna med lös hund, på
större avstånd och med mer klurigheter. Det finns alltså
ingen som helst anledning att ge upp apporteringsträningen, det
kan bli jättebra med rätt träning. Lycka till!
Marie Sallander
Alla fält utom gröna måste fyllas i.